'

Seriöst.
jag mår inte bra.
är i skolan, det är la okej, har ju vänner & sånt, men allt känns så jävla meningslöst, det har gått rätt lång tid & jag saknar kungsbacka så himla mycket! Speciellt madde, asso vi kan prata om allting, känns som min andra halva e borta , hela tiden. känns som jag skiter i allting, är ständigt trött, somnar på lektioner osv, fastän jag sover på natten, satt & halvsov på soN , asso orkade verkligen inte. orkar inte gå på lektioner, gympa tillexempel, vi har ju olika grupper i min skola & just i min grupp känner jag IGNEN för mina vänner e me i Hemkunskapsgruppen. så jag satt i korridoren under gumpan när ingen var där i en fåtölj & sov, känner att jag kan bara bryta ihop när som helst, typ börja störtböla. Bryr mig inte om lektionerna. går ju på dom flesta, men inget känns värt. jag mår bara dåligt & det blir inte bättre, bara sämre. Orkar verkligen inte, sen har jag en jävla hjälplärare som springer efter mig hela tiden & fattar verkligen inte varför jag inte orkar, varför ska ja gå på en lektion, om jag somnar? sanna hade förstått mig. är trött när jag kommer hem med, somnarnästan framför datorn, visst kan jag se glad ut, men det är inte for real liksom. vill tillbaka mer än någonsin & blir jag kvar här under sommaren så vet jag inte vad jag ska ta mig till. känner mig matt & slutkörd, det beror inte på sömnbrist utan på orken att orka någonting. nu har dom bestämt att jag ska på möte med mina fosterföräldrar nästa vecka, för att jag inte sköter mig som jag ska. Men seriöst , ingen förstår? ingen förstår att jag inte orkar, har ingen ork att gå upp på morgonen, inte att gå & lägga mig på kvällen, inte att ens göra någonting. mitt enda intresse är att sitta här framför datan, när jag får & sedan mina mobilen 24/7. bara sms,sms,sms, men det är det enda som keeeping me awake, att ha kontakt med mina vänner från kungsbacka. visst har jag blivit bra vänn med några från skolan, men endå, det är Mina kbavänner som betyder & som jag verkligen bryr mig om, även dom som jag inte har så bra kontakt med , som jag känner inte så bra, även dom saknar jag, allting. känner att ingenting har en mening, jag bryr mig helt enkelt inte. jag bryr mig inte om nånting känns de som, jag har inget hopp om att flytta hem igen, min mamma vill inte ha mig hemma, min pappa är en jävla pundare som sitter i fängelse. vad har jag att leva för här nere i skummeslövsstrand? ingenting som driver mig alls. jag har inget här som betyder värst mycket för mig. jag ångrar mitt liv , jag vill radera dom 3 senaste månaderna i mitt liv, börja om litegrann liksom , göra om & inte behöva oroa sig hela tiden för vad som kommer hända , socialnämnd hit & dit, det är inte det jag vill, jag vill ha mitt gamla liv tillbaka, mina vanliga dagar med mina närmaste & bästa vänner, för vad finns det som gör att jag har lust att fortsätta kämpa här? nämn något liksom? visst, man kan "trivas" & vara glad att man inte bor i en idiotfamilj, men det är ju för fan självklart! men jag, amanda sundblad själv, kan ju fan inte få förklara för någon vad jag vill & vad jag känner, jag kan uppfattas som en glad & positiv tjej där jag bor nu men mitt riktiga jag är jag endast när jag mår som bäst, & tro mig jag mådde skitbra när jag bråkade med min mamma ibland men endå hade mitt liv kvar, jag hade min vardag & någonting som jag kunde leva för, jag försökte få allting att funka men det är inte alltid så jävla lätt, jag har hemligheter, som INGen INGEN INGEN vet om, det finns olika hemligheter, sånt som bara är mellan mig & min mamma & vad som har hänt, vad som har uppenbarat sig & vad som har upppdagats, som jag har kommit på, konfronterat med & sen ett jääävla liv, det kommer fram snart, tro mig jag tänker berätta, men endast för mina riktiga vänner. sen finns det saker som bara jag & madde vet om, saker som jag bara har berättat för henne & tro mig nu INGEN ANNAN, jag har inte sakt det till någon annan, bara henne. det finns saker som jag aldrig skulle erkänna, saker som hänt i mitt liv som ingen kommer få veta. som jag bär inom mig. & det har hänt mer skit än vad någon kan föreställa sig eller tro om mig, för så "jävla mycket problem" har jag ju inte haft, men nej varför skulle jag öppna mig & läsa ur mitt liv som om det vore någon jävla bok?
 folk kanske inte förstår & säger att man har en bästavänn, men seriöst, hur kul är det då att den vännen är flera mil ifrån än? & resten också. ingenting blir bättre av att jag ska vara här nere, utan mina riktiga vänner, utan någon gemenskap & riktig trygghet. jag går upp på morgonen, duschar, fixar mig, går till bussen, pratar nästan alltid med pe på morgonen, är i skolan, går ut & röker med carro, julia, tessi, rebecca & ibland andra men endå, sen åker en fulllknöööökad buss hem & smsar. sen när jag kommer hem sitter jag vid datan, eller kollar på tv, kollar jag på tv somnar jag, äter middag, kollar på tv eller sitter vid datan, sen ska ja gå & lägga mig. varför skulle detta livet vara bättre än att vara i kba, göra samma sak på morgonen, gå till skolan umgås med mina aldra bästavänner, måbra, sen efterskolan, umgås med vänner, göra läxor, va oss madde, kolla på hannah montana, gå till kungs, träffa folk, sen hem & göra samma sak som här; gå & lägga mig & äta middag. varför är tv/data bättre än att vara med sina bästavänner som man mår som bäst med?
ingen förstår att jag i mig själv har en förtvivlan som jag inte vet vad jag ska göra av. & det suger, det suger så jävla mycket.
även om jag skulle få komma hem till nessa en helg som är planerat, så kommer ja säkert inte få göra nått för soc, & det kommer bli fett kul! att träffa folk igen men sen ska jag tillbaka hit, igen.
gud vad jag känner mig deprimerad. kan man bli det bara sådär? folk säger att kungsbacka finns kvar & vännerna finns kvar, men det hjälps inte, jag mår lika skit endå.
förlåt för en lång text, kände bara att jag moste skriva av mig. & det kommer inne ifrån mig själv, jag liksom, vad jag känner just nu & det har inte med några som helst omständigheter om vad som hänt här hemma där jag bor nu, för här är allt helt okej, men det är jag & min "själ" som inte mår bra & är som den ska.


ett exempel på det jag saknar.